Debattartikel i UNT för att stödja fackligt aktiva i Iran!

De fängslade fackföreningsledarna i Iran måste uppmärksammas och regeringen måste agera för deras frisläppande, detta kräver företrädare för LO, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Uppsala på UNTs debattsida den 9 augusti.

Bakgrund:Minst två fackföreningsledare sitter fängslade i Iran. En av dom är bussförare och en bagare. Både Transport och Kommunal i Sverige har fördömt fängslandena, samt fackföreningar världen över. Mansour Osanloo är ledare för den oberoende fackföreningen för bussförare i Teheran. På ITFs hemsida kan du skriva under protestlistor. Följ länken nedan:http://www.itfglobal.org/solidarity/osanloo2.cfm

LO fackens ordförande i Uppsala är en av författarna till artikeln som ni kan läsa i sin helhet antingen längst ner i detta inlägg eller genom att följa länken till UNTs hemsida:http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=2-AV_ID=640268,00.html?from=sectionlinks2

UNT 9 augusti 2007: Stöd Irans arbetarrörelse!
För en månad sedan blev fackföreningsmannen Mansour Osanloo kidnappad. Enligt de senaste uppgifterna som finns, sitter Osanloo fängslad i det ökända Evin-fängelset. Det är inte första gången Osanloo blir fängslad som en följd av sina fackliga aktiviteter. Han är heller inte den första fackliga aktivisten i iranska fängelser. Sedan april i år sitter exempelvis bagaren Mahmoud Salahi fängslad, till följd av sitt arbete med att organisera arbetare.
Arbetarrörelsen i Iran är ingen ny företeelse. Dess historiska rötter går tillbaka långt innan revolutionen 1979. Men allt sedan revolutionen har de fria och oberoende fackföreningarna tvingats under jorden, för att istället ersättas med regimtrogna, rådsorganisationer. Under 2004 började bland annat bussförarna i Teheran agera mer öppet igen. 2005 återskapades man som oberoende facklig organisation. Sedan man gått ut mer offentligt har man samlat tiotusentals bussförare i sina medlemsrullor, men man har också hamnat i öppna konflikter. Mansour Osanloo, som valdes till ledare för organisationen, har dels blivit uppsagd från sitt arbete under massiva protester, men också arresterats vid ett flertal tillfällen och torterats. 2006 var ett år fyllt av konfrontationer. Tusentals människor arresterades, fredliga protester slogs brutalt ner av säkerhetsstyrkor och paramilitära grupperingar knutna till regimen, arbetare sparkades från sina arbeten.
Exemplen på repressioner mot fackligt aktiva från den Islamiska Republiken är otaliga. Under 2007 har konfrontationerna fortsatt. Under våren gick tusentals lärare i Iran ut för att protestera mot sin situation och för att kräva högre löner. Regimens svar även på dessa protester blev batonger och fängslanden.Nu i början av juli blev så Osanloo, återigen, fängslad. Den internationella fackföreningsrörelsen svarade på en gång med att organisera en solidaritetskampanj. På Internationella Transportarbetarfederationens (ITF) hemsida finns en sammanställning av uttalanden från fackföreningar och andra. En sammanställning som i sanning är ett uttryck för internationell solidaritet mellan arbetare i hela världen. Även i Sverige har fackföreningsrörelsen svarat. Bland andra Transport och Kommunal har fördömt fängslandet av fackföreningsmän i Iran.
Men där den internationella fackföreningsrörelsen agerat imponerande, har de internationella medierna varit tysta. Det finns naturligtvis undantag. Inte minst inom den fackliga- och vänsterpressen har man uppmärksammat fallet Osanloo och repressionen mot arbetarrörelsen. Även viss internationell mainstreammedia har rapporterat, men bland svenska medier har tystnaden varit öronbedövande. Den enda norska, danska eller svenska dagstidning som uppmärksammat fallet är den norska vänstertidningen Klassekampen.
Inte ens när UNT på ledarplats (UNT 24/7), i sin serie om icke-demokratiska stater, lyfter frågan om mänskliga rättigheter i Iran, skriver man en rad om repressionen mot den framväxande arbetarrörelsen. Att uppmärksamma den allmänna situationen i Iran med fokus på mänskliga och demokratiska fri- och rättigheter är naturligtvis nödvändigt. Men att då helt förtiga en av de allra kraftfullaste, och viktigaste, rörelserna för en förändring av det politiska systemet i Iran, blir lätt att uppfatta som en markering. Särskilt på dagen två veckor efter att Mansour Osanloo fängslats.
Inte heller från politiskt håll har man agerat för att få de fängslade fackföreningsledarna frigivna. Under tiden har den moderata utrikesministern skrivit på sin blogg om sommarstiltje, istället för att markera mot den iranska regimens grova kränkningar av demokratiska fri- och rättigheter.Idag, den 9 augusti, samlas den internationella fackföreningsrörelsen, på initiativ från ITF och International Trade Union Confederation, till en internationell aktionsdag för frigivandet av de fängslade fackföreningsledarna. För oss är det självklart att ta upp stafettpinnen. Men vi kräver även av regeringen att agera.
Kraven är enkla: Frige Mansour Osanloo och Mahmoud Salahi! Frihet åt Irans arbetare!

Lisa Björck
Ordförande LO-facken i Uppsala

Annika Lindh
Ordförande Uppsala Socialdemokratiska Arbetarekommun

Anders Eriksson
Ordförande Vänsterpartiet Uppsala